Jobbets första tid

I 1,5 vecka har jag jobbat. Det har varit några jobbiga, tuffa, roliga, hysteriska, kaosartade, underbara och helt helt fantastiska dagar. Jag trivs som fisken. Jag har det så kul och bra att jag knappt hinner uppdatera någonstans. Ska försöka bli lite bättre. Men lever man loppan är det inte alltid lätt!
 
Det är minidisco varje kväll. Det är dock bara denna veckan ut. Sen blir det lite mer fritid framöver. Men vad gör det om 100? Jag har så kul på jobbet. 10-12 hänger jag med barnen. Leker och pysslar. Sedan har teamet siesta.  Dvs, lunch och lite planering inför eftermiddagen som har PIRATTEMA! 14.30 kör vi fullt ös medvetslös med piratkläder, piratlekar och piratskrik fram till kl 17. Sedan är vi lediga fram till minidiscot 20.30. Hur awesome som helst.
 
JAG ÄLSKAR MITT JOBB!!
 
Bild från teamdagen i onsdags. Jeepsafari i KUS!
 

7 städer på 24 timmar.

Det är precis det jag ägnat mig åt dom senaste 24 timmarna. Men för att göra en lång historia kort så är nu visumet klart. Om 2 timmar åker vi tillbaka till turkiet och kan äntligen börja på riktigt! Jag tittar in snart igen. 
 
På återseende! 

I am on my way!


Då var det dags. Jag är på väg! På väg till nya äventyr!

Ses i ett annat land i en annan värld i en annan tid...

Kloka ord från en 4-åring

Adam, vilken är din favoritfärg?
 
-Ljus färg
-Vaddå ljus färg? Ljusblå, ljusröd, ljusgrön, ljusgul, ljusrosa?
- Nej, bara ljus!
 
Okej, Jag gillar hur du tänker killen! 
 

Jag hittade en sak...

En son och hans pappa är ute och vandrar i bergen. Plötsligt ramlar pojken och slår sig. - Aaaaaaaaj!!! ropar han.
Till sin stora förvåning hör han sin egen röst upprepa:
- Aaaaaaaaj!!!

Nyfiket ropar han: - Vem är du?
Omedelbart får han svaret: - Vem är du?
Uppretad över svaret ropar han: - Fegis!
Han får svaret direkt: - Fegis!

Han tittar på sin pappa och frågar: - Vad är det som händer?

Pappan ler och svarar: - Min son, lyssna här.
Och sen ropar han till berget: - Jag beundrar dig!
Berget svarar direkt: - Jag beundrar dig!

Återigen ropar mannen: - Du är en mästare!
Rösten svarar: - Du är en mästare!

Sonen är förvånad, men fattar inte riktigt vad som händer.

Sedan förklarar pappan: - Man kallar detta för eko, men i själva verket är det livet. Du får tillbaka allting du säger och gör. Vårt liv är helt enkelt en återspegling av våra handlingar. Om du vill ha mer kärlek i världen, skapa då mer kärlek i ditt hjärta. Denna relation gäller för allt i livet, i alla aspekter av livet. Livet kommer att ge dig tillbaka allt det du givit det.

-Författare okänd
 

Dateförfrågan på gymmet, är detta okej?

Såhär ligger det till. Jag blev frågad om att gå på date förra veckan. På gymmet. Detta är ju så osvenskt som det bara kan bli. Chocken är obeskrivlig. Och skrattanfallet nära. Såhär var det...
 
Jag var på gymmet. I sin vanliga ordning, pappa var bortrest så jag åkte dit själv. Mitt på dagen då det är mist folk och jag kan ha nästan (?!) hela ovanvåningen på friskis&svettis för mig själv. Jag körde 30 minuter på crosstrainern och kände mig grymt duktigt. Tyckte att jag orkar betydligt mer så jag bestämmer mig för gåbandet. Jag bestämmer mig för att gå så länge som mina fötter klarar av, jag hade 4 st sjuka skoskav som inte vad att leka med. Efter 30 minuter på gåbandet känner jag att det inte alls gör ont på fötterna så jag bestämmer mig för att gå i 45 minuter. Lagom träning för dagen tyckte jag.. När jag gått 40 minuter kliver det upp en man på bandet bredvid mig. Hej säger han och trevliga-fia ska ju alltid svara och vara så extremt himla check... Han frågar diverse saker. Vad heter du? Var bor du ? Ängelholm? Har du barn ? (Ehm, näää?) Hur gammal är du? Och så där höll det på ett tag. Rätt som det är frågar han mig, Vad ska du göra imorgon kväll? Skrattanfallet är inte långt borta och det jag får fram är Ehhhhhhhhh, vet inte än. Han gör ett nytt försök, Vad gör du på lördag då? Och så håller det på i 30 minuter. Tror att det är ett sånt här tillfälle man kan säga att dessa 30 minutrarna var vääääääääldigt långa! 
När jag sedan gått på bandet i 1 timme och 15 minuter lämnar han bandet. Men går över till styrkemaskinerna. Jag vill inte lämna gymmet och gå förbi. Tänk så säger han något liksom?! Så där går jag. I hopp om att han ska lämna ovanvåningen snart. Det gör han. Då hade jag gått i 8,5 km. Tanken som slog mig då. Har jag gått i över 1,5 timme och 8,5 km ska jag bannimej gå en mil. Sagt och gjort. En mil senare lämnar jag gymmet. Utsmygandes då risken för att han va där nere skulle var väldigt stor.
 
Detta är så osvenskt och så inte mig som det bara kan bli. Killen är 37 år gammal, kommer från Tanzania, bott i Sverige i 2 år och var ute efter en date. Jo men man tackar!
 
Senare samma kväll både ringer han mig och smsar mig. Feg-fia stiger in i bilden och vågar inte svara! 
Så... Nu vet ni det!
 
 

Kontrollfreak ut i fingerspetsarna.

Jag är ett kontrollfreak. Rakt igenom. Jag kan ha stökigt, jag kan ha det rörigt osv. Jag är pedant till viss del. Men kontrollfreak långt ut i fingerspetsarna är jag definitivt. 
 
När dett kontrollsbehov sedan sätt på prov blir jag som ett levande nervvrak. Varför? Jag har ingen kontroll längre och det är fruktansvärt jobbigt. 
Nu ska jag åka om 3 dagar. OCH mitt arbetsvisum är inte klart. Jag fattas en liten ynka stämpel i passet. I vems händer ligger ansvaret? Turkiet och den turkiska ambassaden. Jag är chanslös här. MEN, det är oerhört bra träning för mig. Jag kan inte alltid ha kolla på varje detalj i mitt liv. Så är det bara, i have to lurn! Men måste erkänna att frustationen är väldigt hög. 
Jag har redan ställt in mig på att jag inte kommer komma iväg på lördag kväll som beräknat. Men så fort ambassaden ringer mig kommer jag sätta mig på första bästa plan och ta mig upp till STHLM. 
På lördagkväll kommer väskan stå packad och redo för att fraktas till Turkiet. 
 
Innan dess. Städning, packning, träffa vänner, pussa på familjen och ta vara på tiden här hemma. För det mina kära vänner, det är något jag kan styra över!
 

Ujujuj

Här går det ju mindre bra alltså..
Ikväll har jag dock mer tid. Då kommer det (förhoppningsvis) lite uppdatering!


Idag..

.. hyllar jag mig själv lite faktiskt. Just av den anledningen för att jag är väldigt stolt. Stolt över mig själv, stolt över att jag stod ut och stolt över att jag klarade det.
 
Jag åker till gymmet, i vanlig ordning. Ställer mig på crosstrainern i 30 minuter. Helt slut i benen men känner att jag orkar lite till. Upp på gåbandet och börja vandra. 45 minuter var mitt mål. Eller egentligen så långt som mina fötter orkar. Då jag just nu sitter inne med 4 härliga skoskav. 45 minuter i alla fall. Efter 45 minuter börjar en man prata med mig (mer om det i ett annat inlägg) och jag forsätter gå. När han sedan tjötat klart, 30 minuter senare har jag gått i 1 timme och 15 minuter. Där och då känner jag mig väldigt grym. Har jag gått så långt och endast har ett par km kvar till milen så fortsätter jag att traska. Nästan två timmar gick jag i något lugnare takt än vad jag brukar (pga skoskaven) och jag nådde milen. 
 
Jag kan knappt tro det själv. Jag stod ut och gick en hel mil. Är första i mitt liv. Om man räknar bort alla mil jag gått under shoppingrundor, sightseeing mm.
 
I alla fall! Jag är stolt!!
 
 

Living on the edge.

Såhär lagom inför avresa är Sofia-kontrollfreaket på högsta hugg. Mycket som
ska fixas, saker som ska köpas, grejor som ska lagas och människor som
ska umgås. Full rulle fransbrö´bulle.
 
Igår kom flygbiljetten. Så nu är datumet spikat. Bara en stämpel i passet
(visumet) sen är jag nog ready to go så att säga. Ja utöver packningen
då såklart!
 
Vi har fått i uppgift av Nazar att samla information om diverse saker. Jag är halvvägs.
MÅSTE göra klart det denna vecka. För nästa vecka kommer det vara kaos i min vardag. 
Den 21 april 01.50 lämnar jag Köpenhamns flygplats. Spänningen är total.
 
Nu däremot ska jag gå och göra lite nytta. Sätta mig och ´plugga´ till exempel!
 

Klok som en höna

Ja det är verkligen inte vad jag känner mig som just nu! Försöker få fram någon
typ av information hur jag byter tema här på bloggen. Men det går sådär.
Återstår att se vad som händer!!
 

Helgens festligheter

Helgen bjuder på massor av härliga festligheter. Lillkusin nr 1 fyller 4 år! 
Stora killen nu. Hans önskan var en lila racerbil. Klart att världens bästa kusin
(som jag själv har utsett mig till) fixar en LILA RACERBIL! Hur awesome som
helst ju!
 
Så tillbaka till vad jag skulle komma fram till. Imorgon är det hattkalas.
Jag blev medbjuden/ bjöd in mig själv till min moster som skulle på festen.
 
Söndag är det kalas för E och det firas med kalas och tårta. Efter trevligheter
hos moster med familj åker jag med mormor och morfar hem till dom för att 
spendera natten där. Måndag, Ullared (Gekås) och sen hem. 
Väldigt trevligt helg om jag får säga det själv. 
 
Nu däremot måste jag fortsätta packa för att sedan lägga mig på kudden och
få lite skönhetssömn. Min moster har nämligen sagt att det är andra bullar när
jag kommer så man får ju passa på. Sen kan jag ju villigt erkänna att med två
små barn i huset (4 och 1 år) lär jag inte sova allt för länge ändå! Sova kan jag
ju göra när jag blir gammal. Så det så!
Alltså, back to business!

Min extremt urtjusiga hatt som jag ska ha på morgondagens hattkalas!
 

Knock knock...

Who´s there?

Det är precis det jag undrar...


It is time!

Tror jag. Jag tror att det är tid att börja blogga igen. Vad sägs om det?
Kanske att jag kan hålla det uppe. Mest för familjen och vännernas skull.
 
Så vad är största anledningen till detta då?
Jobb hos Nazar i sommar. Alltså befinner jag mig i Turkiet fram till november.
Awesome på det säger jag!!
 
Om jag orkar/ hinner/ känner för det eller något i den stilen så är faktiskt
min plan att jag ska börja blogga. Om mitt liv igen. Om allt möjligt som jag
känner för.
 
Jag åker om lite mer än två veckor och det är rätt mycket förberedelser
inför avresa. Så vi får se lite vart detta sluta. Nu innan jag åker är det i
alla fall MASSOR av roliga saker som händer. Mer om det i annat inlägg.
Jag känner för att börja igen. Men vet inte om jag kommer orka hålla
igång det. Det återstår att se.. 
 
Så, på återssende! 

Stand by me!

 
Hemlängtan tränger sig på när man är som mest ensam. Idag är den stor.
Riktigt stor. Känner inte riktigt glädjen i varför jag är här. Då är det tur att
man har så otroligt fina vänner som jag har, och en helt underbar familj,
vad hade man gjort utan familjen egentligen?!
 

Cheers to the freakin weekend!

Att jag klarade det stora provet idag är helt AWESOME! Förra veckan klarade
jag det inte. Vilket resulterade i att jag fick gå om den nivån en vecka. Fine by me
då jag behövde öva mer. Och idag klarade jag det. Sååå skönt! På måndag börjar
jag i A2 i stället för A1. Kul!
 
 
"Hårt" pluggande ger resultat!

I am still standing!

Dagens:
Skolan. Yeah! Jag fattar lite mer...
Poolen. Skönt!
Skypedate med fin vän, a.k.a Caroline!
Tacos till middag med My, Julia, Theodor och Philip!

En perfekt dag med andra ord...


You should be dancing!

 
Tvättdag!
 

Dedicated to C.W

 
 
2008
 

I want to know....

Vilka ni är?


Tidigare inlägg
RSS 2.0