Jag är ett kontrollfreak. Rakt igenom. Jag kan ha stökigt, jag kan ha det rörigt osv. Jag är pedant till viss del. Men kontrollfreak långt ut i fingerspetsarna är jag definitivt. 

 

När dett kontrollsbehov sedan sätt på prov blir jag som ett levande nervvrak. Varför? Jag har ingen kontroll längre och det är fruktansvärt jobbigt. 

Nu ska jag åka om 3 dagar. OCH mitt arbetsvisum är inte klart. Jag fattas en liten ynka stämpel i passet. I vems händer ligger ansvaret? Turkiet och den turkiska ambassaden. Jag är chanslös här. MEN, det är oerhört bra träning för mig. Jag kan inte alltid ha kolla på varje detalj i mitt liv. Så är det bara, i have to lurn! Men måste erkänna att frustationen är väldigt hög. 

Jag har redan ställt in mig på att jag inte kommer komma iväg på lördag kväll som beräknat. Men så fort ambassaden ringer mig kommer jag sätta mig på första bästa plan och ta mig upp till STHLM. 

På lördagkväll kommer väskan stå packad och redo för att fraktas till Turkiet. 

 

Innan dess. Städning, packning, träffa vänner, pussa på familjen och ta vara på tiden här hemma. För det mina kära vänner, det är något jag kan styra över!