Jag är inte i fas, måste hitta tillbaka. Mitt hjärta gör ont, jätteont.
Det gör ont psykiskt!

Mina nära är inte nära mig för tillfället, det gör ont. Jag känner saknad och jag vet inte
när det kommer att ta slut. Jag vet att det är värre ikväll än andra kvällar, men det gör
ändå ont. Jag tar mig igenom dagen. Vissa dagar bättre, vissa mindre bra. Bästa vän mår
inte heller bra och det gör mig lite ledsen.
Jag vill vara stark, för alla mina nära. För alla långt borta. Vill så mycket mer än vad
jag orkar för tillfället. Jag vill åka iväg, jag vill slippa tänka. Vill inte ens tänka på vart
jag vill åka. Men samtidigt har jag så mycket drömmar och vilja. Viljan att göra saker.
Upptäcka, leva och se. Det är viktigt för mig. Gör jag inte det försvinner jag, sakta
men säkert. Jag vill inte det! Jag både tror och nästan vet att det bli exakt så man gör
det till. Vill man vara lycklig, då blir man lycklig. Man kan inte gräva ner sig i något. Eller
vara avundsjuk. Jag hatar avundsjuka, känn med människor istället. Är människan glad,
va glad för denne då! Sluta älta. Sorg, ledsamthet och glädje går hand i hand. Känner
man inte sorg ser man ingen glädje efteråt.
Det finns inget liv med medgångar utan motgångar. Återigen så går det hand i hand!

Nu behöver jag åka iväg, slippa tänka, slippa måsten. Lite måsten men inget tvång...
10 dagar uppe på en alptopp och jag ska njuta, det behöver jag! Jag behöver det för att
limma ihop mitt lilla men starka hjärta igen! MEN, mitt hjärta gör fortfarande jätteont!
Och det kommer det nog göra i morgon också, inte lika tydligt men det kommer att gå över.
För det vet jag, det gör det alltid. Så småningom. Tiden läker alla sår.
Så därför sätter jag punkt här och tar paus, paus för att laga mitt lilla hjärta. Paus för att
tänka och få rätt på mina saker som är fel. Jag vet inte när jag kommer tillbaka. Det kan
vara i morgon, eller om några veckor. Jag vet inte, den enda som vet är tiden. Tiden ska
få bestämma allt detta. Så en liten paus. Och när jag är tillbaka. Då är jag tillbaka.
Tillsvidare i alla fall.

Så en paus för mig, och för er.. Snart, snart så är jag tillbaka!