Denna dag... 11 september 2011

Jag ligger i sängen, i storlek QUEENsize. Inte helt fel det där. Dagen har däremot varit

allt annat än lugn. Okej, jag tar det från början!

Klockan 03.15 ringer klockan, jag snoozar för jag var fruktansvärt trött. Går upp 30

minuter senare. Sätter på mig kläderna och slår ihop väskan. Ut i bilen och allt är frid

och fröjd. Vi kommer till flygplatsen. Det är här det börjar! Kön till incheckningen gick

ända ner till Kina. Nästan 1 timme och 30 minuter i kö. Lämnar inchckningen 20 minuter

innan avgång. Igenom säkerhetskontrollen, inga problem! Tittar på tavlan GATE CLOSED!

Spriiiiiiiing.. Vi springer till gaten och kommer precis fram i tid. Eller försent egentligen!

In på planet, seat 13, otur eller vad? Flygningen gick bra, frid och fröjd, vi kan andas

igen. Landar, hoppar av och väl vid bagagebandet inser pappa att han tappat våra

bagagetagar, ni vet dom som sitter på väskan, den lilla påminnelsen liksom. Problemo problemo.

Sen vid gaten= inget bagage av vårt kom med på planet. Vilket skapar ännu mer problem

då vi inte har numret till våra väskor. Hänger ni med? Vi gör en anmälan om försvunna

väskor, åker till hotellet, tar ca 30 minuter med bil som vi förbeställt så det var lugnt.

Väl på hotellet får vi vänta i lobbyn. Vi satte oss utomhus.

Behaglig värme, stor sol, blå himmel och jätte fint hotell.

No problemo här inte. Vi får en liten drink medan vi väntar på att få rummet, ca 20 minuter

skulle det ta! Vi fick rummet och bestämde oss sedan för att ta oss ner till stan för lite lunch,

enligt pappa skulle det vara 2 km dit, dessa "2" km tog oss 1 timme att gå, Yeah right säger

jag. Svettig, äcklig, varm, törstig och hungrig kom vi äntligen fram till stan. Hittade varsin

bikni/badbyxa, åt lite lunch och tog sedan en taxi tillbaka till hotellet. POOLEN! Svetten rann

om mig. Vi gav upp hoppet om att få tillbaka väskorna idag då vi fattades våra lappar.

Vi bestämde oss för att, efter att vi solat och badat i ett par timmar, gå upp och duscha och

göra oss klara för middag. 1 litet problem. Inga väskor= fortfarande inga saker. Använder

hotellets schampoo, vi har ju inga rena kläder så på med dom gamla, ingen borste, lillasyster

använder gaffel. Här gäller det att vara uppfinningsrik. Vi tar taxi till Palma för lite stödshopping

till de närmsta dagarna. Äter jättegod tapasmiddag och handlar ett par shorts och linnen på H&M.

Bestämmer oss för att åka tillbaka till hotellet. Kommer upp till rummet. Vad står på golvet

innanför dörren? VÄSKORNA SÅKLART! Lyckan var total. Idag har jag känt mig som en

luffare utan saker, en smutsgris utan tvål och en pappa vid min sida som burit en tröja där det står

IMALLORCA.

Är inte livet underbart. Jag har idag fått känna på hur mycket

man egentligen är "beroende av"... Jag uppskattar alla mina saker 10 gånger mer än vad jag

gjorde för 24 timmar sedan.

Det var den historien, Nu har jag varit vaken i 21 timmar. Jag är trött som en gammal get, pappa

snarkar och lillasyster pratar i sömnen, väskorna är uppackade och allt är som vanligt igen.

Jag är helnöjd, NU tar jag semester...

Jag älskar dig S. Jag är så glad för din skull att väskorna är tillbaka. Jag berättade för mamma och hon bara skrattade fast samtidigt tycktre hon synd om er. Samtidigt som det var tragistk var det ganska roligt.



Puss